Byggnads, GS and Elektrikerna marked Workers’ Memorial Day through social media posts and posters, including a memorial in Stockholm shared online. LO/SBTF held an event featuring candles representing workers who lost their lives on the job and workers’ shoes symbolising missing colleagues, alongside related social media activity and news article: För dem som inte kom hem från jobbet.
On April 28, World Day of Work Environment or as it is also called Workers’ Memorial Day. The day when we pay special attention to those who unfortunately have had to put to life because of their work.
Ahead of this year’s 28 April, ILO releases a new global report on psychosocial work environment, or as we call it in Sweden: organizational and social work environment. It’s heavy reading, but nothing that surprises, unfortunately. We have long discussed the impact of the increased workload; when structural risks are taken to achieve the greatest possible economic gain, without regard to the health of workers. When workers are stressed by the high workload, it is not individuals’ “stress management” that is the problem. It’s a systemfelsystem failure.
In its report, the ILO estimates that over 840 000 people die every year – mainly through cardiovascular diseases and mental illness – due to stress, unhealthy workload and major shortcomings in how work is organized. Nearly 45 million healthy years of life are lost each year, and costs represent 1.37 percent of global GDP. Long working days are a central risk factor – globally, 35 percent of all workers work more than 48 hours a week. Work-related violence and harassment is another area where the scale is high: almost one in four workers globally state that they have been subjected to violence and harassment at some point during their working life.
Also ITUC releases a very useful report, with global examples: Tackling psyhosocial risks at work. Among other things, work-related suicides are lifted, with terrible figures of at least 70 000 per year. Again, these are deaths that have all been avoided. This is not the case of workers’ “sensitivity”, lack of coping strategies or individual shortcomings. It is about how the work is organized, how requirements and resources are distributed and about power, i.e. influence over working conditions. The ability for the individual employee to influence their work situation varies greatly between countries, as deficiencies in democratic rights are increasing and compliance with fundamental human rights is reduced, such as the right to freely organise and negotiate their working conditions.
From a trade union perspective, the conclusion is self-evident: psychosocial work environment is a collective issue that requires collective solutions – through legislation, supervision, influence from employee representatives such as safety representatives and through improved working conditions through collective agreements. In Sweden we have our OSA (AFS 2023:2), but globally there is a lack of protection and influence for workers.
Swedish work environment statistics confirm the picture presented by the ILO in its report. According to the Swedish Work Environment Authority’s latest work environment survey, many employees state that the work is characterized by high workload, lack of opportunity for recovery and requirements that are not proportional to the resources.
Particularly vulnerable are female-dominated professions in health care, school and care – where stress-related mental illness is the most common cause of long-term sick leave. The Swedish Social Insurance Agency’s data shows that women are more than double the risk compared to men to be on sick leave due to stress-related mental illness. It should be clarified that it is not a women-related problem, but the problem lies in the fact that female-dominated professions often suffer cuts by staff, which in turn lead to excessive workload. An example of trying to counteract this is what Kommunal is now fighting for, removing minute control in elderly care. This leads to both a better working environment for employees and safer and more secure care for the elderly.
From individual focus to organizing work
A central point in ILO’s report is the need to shift focus: from treating mental illness as an individual problem to preventing psychosocial risks where they arise – in the organization of work.
ILO divides the psychosocial work environment into three levels:
These three levels are clearly recognised from the fundamental rights of a safe working environment globally (Convention 155) and in our OSA regulations. Both the ILO report and the evaluation of OSA conducted in 2022 show that implementation often shortages, both globally and nationally. Risk assessments are made – but are not always followed by actual changes in how the work is organized. The fact that measures taken actually make a difference are also lacking.
Social dialogue – still a blind spot
Although mental illness, due to work is one of the greatest work environment risks, the issue is still surprisingly stepmotherly treated in many contexts. The ILO review of 338 cross-border collective agreements shows that only 18 percent explicitly address psychosocial factors or mental health in work environment management.
It shows how much the lack of knowledge about these issues is. There is a need for a substantial knowledge boost on how to prevent mental illness caused by work, both globally and nationally. The focus needs to be shifted to the organization of the work from what the employer so often focuses on: the individual’s private possible problems. Our now 10-year OSA regulation is precisely raising the requirement for knowledge in section 4 (AFS 2023:2):
The employer shall ensure that managers and supervisors have knowledge of how to prevent and handle unhealthy workload, and victimisation.
The employer must ensure that there are conditions to put these knowledge into practice.
From a trade union perspective, the way forward is clear:
The ILO’s message is clear: psychosocial risks are not an inevitable feature of a modern working life. They are the result of political choices, corporate strategies and power relations – and can therefore be changed. Together we can change the terms – the conclusion will therefore be as usual: don’t mourn – organize!
Cyrene Martinsson Waern – När arbetet dödar – LO Bloggen (When work kills…)
Regeringen måste göra mer för att stoppa hot och våld i arbetslivet – Altinget
https://www.facebook.com/reel/1968326160439577
Arbetsrelaterad stress dödar – och det är inte ett individuellt problem
Den 28 april uppmärksammas Världsdagen för arbetsmiljö eller som den också kallas Workers’ Memorial Day. Den dag då vi särskilt uppmärksammar de som tyvärr har fått sätta livet till pga. sitt arbete.
Inför årets 28 april släpper ILO en ny global rapport om psykosocial arbetsmiljö, eller som vi benämner det i Sverige: organisatorisk och social arbetsmiljö. Det är tung läsning, men inget som förvånar, tyvärr. Vi har länge diskuterat den ökade arbetsbelastningens konsekvenser; när strukturella risker tas för att nå största möjliga ekonomiska vinst, utan hänsyn till arbetstagares hälsa. När arbetstagare stressas av den höga arbetsbelastningen är det inte individers ”stresshantering” som är problemet. Det är ett systemfel.
ILO uppskattar i sin rapport att över 840 000 människor dör varje år – främst genom hjärt‑kärlsjukdomar och psykisk ohälsa – till följd av stress, ohälsosam arbetsbelastning och stora brister i hur arbetet organiseras. Nästan 45 miljoner friska levnadsår går förlorade varje år, och kostnaderna motsvarar 1,37 procent av den globala BNP. Långa arbetsdagar är en central riskfaktor – globalt arbetar 35 procent av alla arbetstagare mer än 48 timmar i veckan. Arbetsrelaterat våld och trakasserier är ett annat område där omfattningen är stor: nästan var fjärde arbetstagare globalt uppger att de utsatts för våld och trakasserier någon gång under sitt arbetsliv.
Även ITUC släpper en mycket matnyttig rapport, med globala exempel: Tackling psyhosocial risks at work. Bland annat lyfts arbetsrelaterade suicid, med fruktansvärda siffror på minst 70 000 per år. Återigen, det här är dödsfall som alla har kunnat undvikas. Det handlar nämligen inte om arbetstagares ”känslighet”, bristande copingstrategier eller individuella tillkortakommanden. Det handlar om hur arbetet är organiserat, hur krav och resurser fördelas och om makt, dvs inflytande över arbetsvillkoren. Möjligheten för den enskilde arbetstagaren att påverka sin arbetssituation varierar stort mellan olika länder, i takt med att brister i demokratiska rättigheter ökar och efterlevnaden av grundläggande mänskliga rättigheter minskar, exempelvis rätten att fritt organisera sig och förhandla om sina arbetsvillkor.
Ur ett fackligt perspektiv är slutsatsen självklar: psykosocial arbetsmiljö är en kollektiv fråga som kräver kollektiva lösningar – via lagstiftning, tillsyn, inflytande från arbetstagarrepresentanter såsom skyddsombud och genom förbättrade arbetsvillkor genom kollektivavtal. I Sverige har vi vår OSA (AFS 2023:2), men globalt saknas det både skydd och inflytande för arbetstagare.
Svensk arbetsmiljöstatistik bekräftar bilden som ILO presenterar i sin rapport. Enligt Arbetsmiljöverkets senaste arbetsmiljöundersökning uppger många anställda att arbetet präglas av hög arbetsbelastning, bristande möjlighet till återhämtning och krav som inte står i proportion till resurserna.
Särskilt utsatta är kvinnodominerade yrken inom vård, skola och omsorg – där stressrelaterad psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till långtidssjukskrivning. Försäkringskassans data visar att kvinnor löper mer än dubbel risk jämfört med män att sjukskrivas på grund av stressrelaterad psykisk ohälsa. Det bör förtydligas att det är inte ett kvinnorelaterat problem, utan problemet ligger i att just kvinnodominerade yrken ofta drabbas av nedskärningar av personal, vilken i sin tur leder till alltför hög arbetsbelastning. Ett exempel i att försöka motverka detta är det som Kommunal nu kämpar för, att ta bort minutstyrningen inom äldreomsorgen. Något som leder till både bättre arbetsmiljö för de anställda och tryggare och säkrare omsorg för de äldre.
Från individfokus till organisering av arbete
En central poäng i ILOs rapport är behovet av att flytta fokus: från att behandla psykisk ohälsa som ett individuellt problem till att förebygga psykosociala risker där de uppstår – i organiseringen av arbetet.
ILO delar in den psykosociala arbetsmiljön i tre nivåer:
Dessa tre nivåer känns tydligt igen från de grundläggande rättigheterna för en säker arbetsmiljö globalt (konvention 155) och i våra OSA‑föreskrifter. Både ILOs rapport och den utvärdering av OSA som genomfördes 2022 visar att implementeringen ofta brister, både globalt och nationellt. Riskbedömningar görs – men följs inte alltid av faktiska förändringar i hur arbetet organiseras. Även kontroll på att vidtagna åtgärder faktiskt gör skillnad saknas ofta.
Social dialog – fortfarande en blind fläck
Trots att psykisk ohälsa, p g a arbetet är en av de största arbetsmiljöriskerna, behandlas frågan fortfarande förvånansvärt styvmoderligt i många sammanhang. ILO:s genomgång av 338 gränsöverskridande kollektivavtal visar att endast 18 procent explicit tar upp psykosociala faktorer eller mental hälsa inom arbetsmiljöarbetet.
Det visar på hur stor bristen på kunskap om dessa frågor är. Det behövs ett rejält kunskapslyft om hur man förebygger psykisk ohälsa orsakat av arbetet, både globalt och nationellt. Fokuset behövs flyttas till arbetets organisering från det som arbetsgivaren så ofta fokuserar på: individens privata eventuella problem. Vår nu 10-åriga OSA-föreskrift lyfter just kravet på kunskap i 4 § (AFS 2023:2):
Arbetsgivaren ska se till att chefer och arbetsledare har kunskaper om hur man förebygger och hanterar ohälsosam arbetsbelastning, och kränkande särbehandling.
Arbetsgivaren ska se till att det finns förutsättningar att omsätta dessa kunskaper i praktiken.
Ur ett fackligt perspektiv är vägen framåt tydlig:
ILO:s budskap är tydligt: psykosociala risker är inte ett oundvikligt inslag i ett modernt arbetsliv. De är ett resultat av politiska val, företagsstrategier och maktförhållanden – och kan därför förändras. Tillsammans kan vi ändra på villkoren – slutsatsen blir därför som vanligt: don’t mourn – organize!
Cyrene Martinsson Waern – När arbetet dödar – LO Bloggen (When work kills…)
Regeringen måste göra mer för att stoppa hot och våld i arbetslivet – Altinget
https://www.facebook.com/reel/1968326160439577
In 2024 13 people died in construction accidents in Sweden. In total in Sweden, about 3000 people die prematurely each year
from disease or injuries caused by unhealthy work environments.
Swedish Municipal Workers’ Union (Kommunal) held a commemoration in Kristianstad, Sweden to mark International Workers’ Memorial Day.
Today on Workers’ Memorial Day, we light a candle for all our comrades who have left us due to work, to remember and honor them, whether it is through a work accident or work-related illness.
Så var då den 28 april här igen – en dag då vi särskilt minns och hedrar de som förlorat sina liv på grund av sitt arbete. Tyvärr har redan 16 personer mist sina liv i arbetet i år. 16 personer som lämnade sitt hem på morgonen och inte kom tillbaka till nära och kära efter arbetets slut. Men det är viktigt att komma ihåg att detta bara är en del av bilden – det finns också de som dör i förtid på grund av arbetsrelaterade sjukdomar och denna siffra är betydligt högre. Enligt Arbetsmiljöverket beräknas att cirka 3000 personer dör i förtid varje år, på grund av arbetet. Vi kan därför aldrig lägga ned kampen för att ingen ska riskera sitt liv eller sin hälsa på grund av arbetet. Varje arbetsrelaterat dödsfall och varje arbetsrelaterad sjukdom visar hur viktigt arbetsmiljöarbetet är. De kan undvikas genom aktiva och preventiva insatser för en god arbetsmiljö. Om ett effektivt arbetsmiljöarbete vore självklart oavsett var i världen, skulle vi aldrig ha kunnat läsa om sådana allvarliga olyckor som exempelvis branden vid Rana Plaza, där fler än 1 100 arbetare dog.
EU-statistik visar att 78 procent av all arbetsrelaterad cancer beror på exponering av asbest, något som är totalförbjudet i EU sedan 2005 (Sverige 1982), för att ge ett exempel. Totalt dog 3 355 människor på jobbet i EU 2020 (den senast tillgängliga statistiken) varav mer än en femtedel ägde rum inom byggindustrin, enligt Eurostat.
Tittar vi vidare på Eurostats statistik från 2019 så ser vi att i jämförelse med övriga EU, så ligger vi “bra” till. Men kan vi verkligen “nöja oss” med att vi har få dödsolyckor i jämförelse? Absolut inte, om ni frågar mig eller vem som helst inom fackföreningsrörelsen. Tanken att ditt arbete skulle kunna riskera ditt liv är oacceptabelt, arbete ska alltid utföras med noggranna och väl genomförda riskanalyser, så att det kan utföras utan att riskera ditt liv eller din hälsa. Oavsett var eller med vad du arbetar! Systematiskt arbetsmiljöarbete på varje arbetsplats, tillgång till skyddsutrustning och säkerhetsanordningar, välutbildade skyddsombud och chefer i arbetsmiljöfrågor, samt tillgång till expertis från t e x företagshälsovård vid behov, är a och o för att skapa en trygg och säker arbetsmiljö för alla arbetstagare. För det har väl inte gått någon förbi att sedan ILO:s arbetskonferens 2022, är en säker och hälsosam arbetsmiljö en grundläggande rättighet i arbetslivet? Det betyder att du har rätt att inte bli sjuk eller omkomma på grund av ditt arbete.
Därför, mina vänner, tänder vi idag ett ljus för alla våra kamrater som har lämnat oss på grund av arbetet, för att minnas och hedra dem. Samtidigt knyter vi näven i fickan och lovar att tillsammans ställer vi krav för en arbetsmiljö där ingen riskerar sin hälsa eller sitt liv!
Blog in English
Blog en español
Stanna upp och minns de som mist livet på grund av arbetet!
Den 28 april, på Workers’ Memorial Day, hedrar vi varje år de som förolyckats på jobbet eller dött på grund av arbetsrelaterade sjukdomar globalt eller i Sverige!
Den 28 april 2022 infaller också ett år då vi kan påverka för en bättre arbetsmiljö på fler än ett sätt. Det är valår och när det är dags att välja kommande regering så behöver vi fundera över vilka partier som stöttar arbetsmiljöarbetet på bästa sätt. Vi såg under 2020 hur möjligheten för fackliga att företräda arbetstagare i arbetsmiljöfrågor kraftigt begränsades av högerpartierna i riksdagen genom att rösta ned föreslaget om utökad tillträdesrätt för regionala skyddsombud på arbetsplatserna i Sverige.
Oavsett om det handlar om en dödsolycka, en arbetsrelaterad sjukdom eller skada, så ska ingen dö på grund av det arbete som personen utför! Årets blogginlägg skiljer sig inte mycket från förra årets, tyvärr, när det gäller arbetsrelaterade sjukdomar, skador eller dödsolyckor. Dock skiljer sig omvärlden från förra året, på ett sätt som vi hoppades på att aldrig behöva uppleva. Jag syftar förstås på Ukraina. För när vi pratar om att hedra de som dött på eller av jobbet så måste vi naturligtvis nämna Ukraina, där lokförare outtröttligt, med sitt liv som insats, fortsätter att utföra sitt arbete för att människor ska kunna fly undan kriget. Räddningsarbetare som gräver fram människor i sönderbombade byggnader, sjukvårdsarbetare som vårdar skadade, kommunalarbetare som reparerar bombade vattenledningar i Kiev…. Hjältar som gör allt för att fortsätta utföra sitt livsavgörande yrke. Följ gärna tidningen Arbetets Dagbok från Ukraina.
Vi behöver bli påminda om varför vi dagligen bedriver den fackliga kampen, den om ett hållbart arbetsliv där ingen ska skadas eller dö av sitt arbete. Under pandemin, som trots allt inte är över, är det omöjligt att uppskatta hur många som har fått men för livet eller dött när de har utfört sitt arbete. Anställda inom sjukvård och äldreomsorg som varje dag har riskerat sin hälsa genom att vårda covidsjuka patienter, busschaufförer som sett till att vi har kunnat ta oss till jobbet (av de miljontals människor som inte har kunnat jobba hemma), anställda inom dagligvarubutiker etcetera. Alla har de sett till att vardagen har rullat vidare, trots pågående pandemi.
Rätten till goda arbetsvillkor, en trygg och säker arbetsmiljö är en del av den dagliga fackliga kampen och en trygg och säker arbetsmiljö där ingen förolyckas eller skadas av jobbet måste vara prioriterat. Hittills i år har 8 personer avlidit på jobbet i Sverige, men hur många som har skadats och hur många som har drabbat av exempelvis exponering av farliga ämnen som leder till sjukdom eller blivit smittade av covid med långtgående konsekvenser som följd vet vi inte. Inte heller hur många som drabbats av andra arbetsrelaterade sjukdom, exempelvis hjärtinfarkt eller stroke kopplat till stress. Att många arbetsplatser har en alltför slimmad arbetsorganisation visste vi långt innan pandemin, men pandemin har verkligen belyst problemet, inom t e x vården. Vården, ett kvinnodominerat yrke, där vi ser ett sämre utbyggt förebyggande och systematiskt arbetsmiljöarbete utifrån att hjälpmedel och skyddsutrustning ofta ligger efter i utvecklingen jämfört med mansdominerade yrken. Eller varför inte titta inom städbranschen, där kvinnor ofta har färre utrustning som underlättar arbetet jämfört med männen inom branschen. Slutsatsen blir att kvinnor inte bara är dubbelarbetande, de har även sämre arbetsvillkor. Varför är det så? I ett så jämställt land som Sverige?
Tittar vi globalt så är statistiken över döden på och av jobbet skrämmande. Varje år dör ca 3 miljoner människor, på grund av arbetsrelaterade olyckor eller sjukdomar. Så kan vi inte ha det! Frågan om förebyggande insatser för en god, säker, hållbar och trygg arbetsmiljö måste vara prioriterad oavsett var i världen du befinner dig. Inflytande över din arbetsmiljö är avgörande för att en säkerhetskultur där hälsan och säkerheten går först ska kunna implementeras på arbetsplatsen.
Inom ILO (International Labour Organisation där arbetstagare, arbetsgivare och regeringar tillsammans tar fram internationella principer för villkor i arbetslivet) pågår ett arbete för att genom social dialog (egentligen det vi i Sverige kallar samverkan), ta kliv mot en positiv hälso- och säkerhetskultur. Här kan Sverige vara ett föregångsland genom att svenska företag säkerställer en god arbetsmiljö på varje arbetsplats oavsett var i världen man verkar. I Sverige gör våra skyddsombud ett avgörande arbete för att säkerställa att arbetsgivare tar sitt ansvar och verkar för en trygg och säker arbetsmiljö, men tyvärr har inte alla arbetare i världen den möjligheten. Vi vill verkligen inte behöva uppleva ett nytt Rana Plaza! Därför är ILO:s arbete för att inkludera en säker och hälsosam arbetsmiljö i ILO:s deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet så viktigt. Hittills finns fyra grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet: förbund mot barnarbete, tvångsarbete och diskriminering, samt rätten till föreningsfrihet och kollektiva förhandlingar. Om vi på årets internationella arbetskonferens kan lyckas enas mellan arbetsgivarrepresentanter, arbetstagarrepresentanter och regeringar om hur detta ska genomföras är av avgörande betydelse för de arbetstagare i medlemsstater där skyddslagstiftningen för arbetslivet är svag. Vi vet också att ILO:s arbete kring dessa frågor även är viktiga för de länder som inte är medlemmar i ILO, då principerna ofta återfinns i frihandelsavtal och frivilla riktlinjer om hållbart företagande i exempelvis OECD.
Vänner, tillsammans kan vi påverka för en god arbetsmiljö långt utanför våra gränser genom de internationella samarbeten vi har, oavsett om det är inom Internationella Fackliga Samorganisationen (ITUC), Europeiska Fackliga Samorganisationen (ETUC), International Labour Organisation (ILO), Olof Palmecentret eller andra internationella organisationer.
Jag tvingas upprepa kraven från 2020 års Workers’ Memorial Day: ”rätten till ett arbete med god arbetsmiljö är inte en fråga om politisk ideologi, det är en fråga om värdegrund, värdig en demokrati som Sverige. En värdegrund där allas lika värde likställs med rätten till en bra arbetsmiljö under hela sitt yrkesliv. Sverige ska leda den kampen hemma och i resten av världen för trygga och säkra jobb för alla.”
Slutligen, Joe Hills uttryck ”Don’t mourn, organize” har aldrig känts mer relevant än nu!
https://loblog.lo.se/2022/04/stanna-upp-och-minns-de-som-mist-livet-pa-grund-av-arbetet/
Sweden: #iwmd22 seminar will discuss ILO convention 190 and how to end harassment and violence at work, conjointly organised by TCO, Saco and LO (in Swedish). The lecturers will talk about bullying, threats, harassment and violence at work. Of course, we start the seminar with a moment of remembrance.
**********************************************
På Världsarbetsmiljödagen den 28 april bjuder LO, TCO och Saco in till ett gemensamt seminarium.
Innehåll och medverkande
Oscar Ernerot, chef för Internationella enheten på LO pratar om ILO och ILO-konventionen 190 om våld och trakasserier i arbetslivet.
Michael Rosander, biträdande professor, Linköpings universitet pratar under rubriken ”Säg ifrån vid mobbning”.
Rebecka Cowen Forssell, projektforskare, Malmö universitet pratar om hat och hot via digitala kanaler.
Anna Nitzelius, sakkunnig, Akavia pratar under rubriken ”Hot och våld – vardag för myndighetsanställda”.
Dessutom kommer företrädare från fackförbunden Handels, Kommunal, Vision, Journalistförbundet och Akavia att ge sin syn på hot och våld i arbetslivet.
Moderator: Boel Callermo, chef för Team Ekonomi och arbetsliv, TCO
Seminariet kan följas på plats i TCO-huset i Stockholm eller digitalt.
Idag är det #WorkersMemorialDay. Vi hedrar alla de arbetare som dött av sitt jobb – genom att kämpa för de som lever. @ifmetall lyfter de regionala skyddsombudens livsviktiga roll i pandemin. Ingen ska behöva bli sjuk, skada sig eller dö av jobbet! pic.twitter.com/r3WLMbTjTK
— Marie Nilsson (@marienilsson64) April 28, 2021
BWI European Youth Assembly (EYA) has just started in Stockholm with the opening speeches of Johan LINDHOLM, President of BYGGNADS, Sweden and BWI European Regional Vice President and Vasyl Andreyev, Interim Chair of BWI International Youth Committee and Jakob Wagner, Youth Secretary of BYGGNADS.
